Lev i stunden!	Stunden passerar.
Njut av hungern och längtan efter dagens första måltid. Ha glädje i allt!	Måttfullheten är rågad.
Du behöver inte vara snabb, det finns gått om tid. Börja enkelt, detaljerna löser sig allt eftersom. Bevara lekfullheten, så kommer du närmare kärnan. Den allomfamnade kramen är alltid nära. Vik världens lakan. Putsa ditt yttre. Gör det du kan.	Punkterna på listan bockas av.
Det finns något att utforska, Ett mål att nå, En plats att komma till, En gemenskap att få. På vägen möter vi tvivel och en verklighet. Håll ditt sinne öppet och ditt hjärta fyllt med kärlek. Det kommer en förändring. Det finns något att bli. Den livgivande förändringen kommer genom ritualen (även när den misslyckas). Vi glömmer våra begränsningar och gör så gott vi kan.	Åldern gör sig tillkänna.
På vägen upp för berget blir luften friskare.	Vi kan inte bosätta oss på en bergstopp.
Manligt och kvinnligt.	Den lilla döden.
Familjen.	De andra.
Lidandet blir verkligt när det helgas av andra.	Den som lider mest är alltid någon annan.
Frågan bör inte vara: Tror du på Gud? Utan tror du på Gud som det goda. Det är det goda vi tror på.	Det goda är begränsat.
Låt dig förändras av det du gör.	Vi gör mer än vad vi borde.
Vi söker det transcendenta, det som finns i det goda, det som öppnar oss och gör oss till mer.	Även i det yttersta hittar vi våra begränsningar.
En ödmjukhet inför vad vi inte klarar av, ger oss en möjlighet att glädjas åt det vi har.	De orättfärdiga gör anspråk på tvivlarens lott.
Ödmjukhet och en intimitet med Gud, är en aldrig sinande källa av hopp.	De som aldrig vilar, bländar dem som försöker slappna av.
Det är rimligt att vara kristen.	Guds oändliga kärlek sträcker sig till allt levande, även de orimliga.
Gallra ut det gamla, gör dig fri från allt förtryck. Dö från allt som är dåligt.	Tillslut finns det inget kvar.
Det obrutna heliga finns i det fördolda.	Det finns inget att stjäla (av substans) i tabernaklet.
Tomheten består.	Även tomheten är tom.
Det enda vi kan fylla tomheten med, är Guds bottenlösa kärlek.	Även den bottenlösa kärleken behöver förankras.
Att se den Andre är att se dennes rörelse mot att fylla sin tomheten.	Att fullkomligt fånga är att fullkomligt döda.
En nybörjares inställning till det som saknar djup, gör världen mera levande.	Den enda vägen framåt är neråt, när man står still.
Oro och ångest dränker våra tillkortakommanden i kortisol.	För att se våra brister behöver vi våga tänka långsamt.
Det är skönt att inte stressa.	Är du redo och förberedd när kriget kommer?

Glädjen finner vi i; det som vi ännu inte kategoriserat och det som finns emellan! När vi lagt pusslet ser vi bara en bit kartong.